Populära bildesigner kommer och går (se:sedans). Men vissa lever kvar i decennier som ett högvattenmärke av skönhet. En som sångbilsfans och internetkommentatorer älskar att citera som ett fantastiskt utseende genom tiderna är "shooting brake", som kort kan beskrivas som "en sportbil men också en liten kombi." Men för att låsa en faktisk definition har vi gjort lite research.
Termen shooting brake har sina rötter i jakten under slutet av 1800-talet i England. Ursprungligen var en skjutbroms en hästdragen vagn som användes för att transportera jägare och deras utrustning. Bromsdelen, enligt Leslie Kendall, chefshistoriker vid Petersen Automotive Museum, syftar på ett vagnschassi som användes för att bryta in hästar.
"Vad som är allmänt accepterat är att det är en uppdaterad version av den typ av häst och vagn som herrar tar på jaktfester för att bära sina gevär och annan jaktutrustning", sa Kendall under ett telefonsamtal. "Anledningen till att de kallar det en bromsen beror på att det var ett tillräckligt litet fordon att de använde det för att bryta in nya hästar."
Stavningen "shooting break" dyker fortfarande upp ibland på grund av dessa fordons ursprungliga karaktär, men att stava det "bromsar" som bildelen är den vanligare och mest föredragna versionen i nuvarande tider. Hur som helst, där har du det – skjutande bromsbilar heter inte så eftersom de ser ut som ett bromsok på sidan.
I ridvärlden var en skjutbroms en lång, smal, oövertäckt vagn med en främre yta för föraren/hästskötaren. Inom bildesign liknar de grundläggande designelementen en kombi blandad med en coupé, med två dörrar för att rymma föraren och en passagerare och en lång, smal kaross.
"En skjutbroms skiljer ett annars vanligt vardagsfordon åt," sa Kendall. "Den är byggd för en specialiserad gentil användning, den är inte byggd för att transportera cement eller dina senaste inköp på Ikea. Den är förknippad med fritid."
Man kan säga att shooting brake är en slags aristokratisk uppfattning om "affärer i fronten, fest i ryggen." Förutom att den förmodligen måste vändas till "fest i fronten" (särskilt om du har en med en ivrig motor) och "affärer i ryggen" (förutsatt att du bär portföljer fulla med kontanter och snygga övernattningsväskor) . Tänk på en vit krage, monokelfabriksmagnat som laddar upp en en-av-en-bussbyggd Aston Martin med hagelgevär och olika slumpmässiga föremål täckta av tweed, och sedan beger sig ut på en fågeljakt med andra ascot-klädda vänner.
Faktum är att några av de mest beundrade och erkända skjutbromsarna har haft Aston Martin-emblem. Det var David Brown, styrelseordförande för Aston Martin på 1960-talet, som anlitade den populära brittiska lyxanpassningsfirman Harold Radford Ltd. för att förvandla en DB5 till en skjutbroms 1964 för att hjälpa till med hans charmiga livsstil. Radford var inte främmande för denna typ av arbetarorder, eftersom företaget hade utrustat Bentleys nästan 20 år tidigare för samma plikt.
Ett annat ikoniskt exempel är Volvo 1800ES från 1972, som har en mycket snygg baklucka och utökad nytta för dem som inte ville köpa en skåpbil för att åka på isfiske om den är från Sverige, antar jag.
Vi säger hejdå till 70-talet, och det här decenniet innehåller några exempel som inte är lika höga dollar, som 1981 AMC Eagle Kammback, som är kul att kalla en shooting brake eftersom ingen har eller någonsin kommer att tänka på AMC som ett gentilt varumärke. Vi får inte heller glömma den otroligt sällsynta/badass Honda Accord AeroDeck—The Drive Victoria Scott äger ett körsbärsexempel.
På väg in på 90-talet är 1997 E36/8 BMW Z3 M Coupe det bästa exemplet på sin era. More recently, the modern successor to the 1800ES is the 2006 Volvo C30, which has a timeless cool factor to it. It even took part in touring car racing—The Drive contributor Robb Holland competed in one. Then, there's the 2011 Ferrari FF and 2016 GTC4Lusso, as well as the ultra-rare 2017 Aston Martin Vanquish Zagato. Plus, who could forget the C7 Chevy Corvette Callaway AeroWagen.
According to Frank Stephenson, a renowned automobile designer responsible for such iconic, modern cars as the first-gen BMW X5, Maserati MC12, Ferrari F430 and FXX, McLaren MP4-12C, and 570S (among other personal favorites of mine), there are some set rules to determining what a shooting brake truly is.
"A Shooting Brake is certainly my preference of vehicle over an Estate but not over a Coupé. Why? Because, ultimately, it’s a compromise, not the best of either world. Having a very fluid definition in today’s market of this designation of cars, my opinion is that the term Shooting Brake truly should only be used for an already sporty two-door vehicle where a restricted amount of additional load space has been sassily blended into the body. This results often in a quirkily sporty aesthetic with a minimal amount of practicality thrown into the mix. And this, in my opinion, can end up as acceptable and full of character (Ferrari GTC4Lusso) or dramatically cartoonish (BMW Z3M Coupé). If I was to be caught dead in a Shooting Brake, it would have to be visually arresting in a very desirable way—nothing less than the Ferrari 250 GT SWB Breadvan."
On the other hand, the fluidity of the design's definition can be a good thing, as it shows various designers' interpretations that have been rooted in doing something different and enthusiast-minded, as well as paying homage to this classic look.
From bespoke coachbuilders whose work dates back to the 1940s to a cool aftermarket kit by Callaway, it's a mark of true pride in automotive design when you see shooting brake design penciled in on its bodywork. It's wild that a term that originates from a small open-top carriage could lead to some of the neatest cars ever created. I hope designs of the future continue to integrate the shooting brake design in some capacity on any coupe or sports car. Who knows, if the new car market ever becomes sick of crossover SUVs that have less cargo space than actual hatchbacks, a new demand for hatchbacks could ignite some fresh new interpretations of this immensely cool design feature.
