Det första steget i transmissionen av en bil med manuell växellåda är kopplingen.
Så fungerar kopplingen
Den överför motorkraften till växellådan och gör att växellådan kan avbrytas medan en växel är vald för att flytta från ett stillastående läge, eller när växeln växlas medan bilen är i rörelse.
Hydrauliskt kopplingssystem
De flesta bilar använder en friktionskoppling som manövreras antingen av vätska (hydraulisk) eller, mer vanligt, av en vajer.
När en bil rör sig under kraft är kopplingen inkopplad. En tryckplatta som är fastskruvad i svänghjulet utövar konstant kraft, med hjälp av en membranfjäder, på den drivna plattan.
Tidigare bilar har en serie spiralfjädrar på baksidan av tryckplattan, istället för en membranfjäder.
Den drivna (eller friktions) plattan löper på en splines ingående axel, genom vilken kraften överförs till växellådan. Plattan har friktionsbelägg, liknande bromsbelägg, på båda dess ytor. Detta gör att drivningen kan tas upp smidigt när kopplingen är inkopplad.
När kopplingen är urkopplad (pedal nedtryckt), trycker en arm ett frigöringslager mot mitten av membranfjädern som släpper klämtrycket.
Den yttre delen av tryckplattan, som har en stor friktionsyta, klämmer då inte längre fast den drivna plattan till svänghjulet, så kraftöverföringen avbryts och växlar kan ändras.
Kopplingen inkopplad
Kopplingen urkopplad 
När kopplingspedalen släpps, dras axiallagret tillbaka och membranfjäderbelastningen klämmer återigen fast den drivna plattan till svänghjulet för att återuppta kraftöverföringen.
Vissa bilar har en hydrauliskt manövrerad koppling. Tryck på kopplingspedalen inuti bilen aktiverar en kolv i en huvudcylinder, som överför trycket genom ett vätskefyllt rör till en slavcylinder monterad på kopplingshuset.
Slavcylinderkolven är ansluten till kopplingens frigöringsarm.
Den moderna kopplingen har fyra huvudkomponenter:täckplattan (som innehåller en membranfjäder), tryckplattan, den drivna plattan och utlösningslagret.
Täckplattan är fastskruvad i svänghjulet och tryckplattan utövar tryck på den drivna plattan genom membranfjädern eller genom spiralfjädrar på tidigare bilar.
Den drivna plattan löper på en splinesaxel mellan tryckplattan och svänghjulet.
Den har på varje sida ett friktionsmaterial som greppar tryckplattan och svänghjulet när det är helt inkopplat och kan glida kontrollerat när kopplingspedalen är delvis nedtryckt, vilket gör att drivningen kan tas upp smidigt.
