När du undersöker bilar och du hör först termen "luftridå", bilder av krockkuddar som utlöses från bilrutorna vid en krock kan komma att tänka på. Eller så kanske du tänker på någon innovation som använder luft för att separera delar av bilens kabin för bekvämare klimatkontroller eller hålla ljudspåret från barnens filmer i ryggen. I så fall har du fel. Istället handlar det om bränsleekonomi och aerodynamik.
Luftridåer är bara ett av flera designverktyg som biltillverkare använder för att förbättra ett fordons aerodynamik. Andra designelement som förbättrar aerodynamiken inkluderar "läppspoilers, främre diffusorer, luftdelare, sidokjolar, skulpterade kroppspaneler och canards." Var inte för hård mot dig själv om du inte vet vad luftridåer är eftersom J.D. Power säger till oss att "luftridåer är ett relativt nytt tillvägagångssätt för att förbättra aerodynamiken."
Mycket av forskningen kring aerodynamik började med bilracing på hög nivå som Formel 1 och NASCAR. Men enligt J.D. Power var Ford Mustang den första "mainstream"-bilen som använde luftridåteknik för att förbättra sin aerodynamik.
Den första ledtråden till att en bil har en luftridå är närvaron av luftintag på framsidan nära framdäcken. Dessa luftintag matar vertikala slitsar i innerskärmen som är utformade för att tvinga ett luftark förbi framhjulen, där det skyddar de snurrande hjulen från luftströmmen när bilen går igenom den.
Luftridåer är effektiva, men att förstå varför kräver att man förstår hur luft strömmar runt en bil när den kör genom den. Så det första vi föreställer oss är förstås att luft träffar fronten på fordonet och sedan glider upp över huven och runt framskärmarna. Om det slutade där skulle aerodynamiken inte vara komplicerad alls.
För diskussionens skull angående luftridåer kommer vi inte att överväga de aerodynamiska effekterna av sidospeglar, vindrutetorkare, dörrhandtag och mardrömmen av turbulens när luften lämnar bilens baksida. Istället är turbulensen som skapas av de snurrande hjulen relevant för vår diskussion. När en bils däck och hjul snurrar skapar de en virvel som avbryter luften som strömmar förbi sidan av fordonet.
Luft som tvingas genom bilens inlopp och ut genom innerskärmens vertikala slitsar precis framför framdäcken skapar en luftridå. Denna luftridå fungerar som en barriär mellan bilens snurrande hjul, som skapar turbulens, och den slipström som bilen gör när den rör sig genom luften.
Som nämnts tidigare är luftridåer bara ett av många element som gör dagens bilar mer aerodynamiska. De gör våra fordon säkrare, sportigare, smidigare och bekvämare när vi kör dem. Dessutom leder förbättrad aerodynamik till bättre bränsleekonomi och mindre föroreningar. Dessutom drar elfordon nytta av förbättrad aerodynamik. En EV med enastående aerodynamik uppvisar minskat luftmotstånd och möjliggör kapaciteter med längre räckvidd.
