Känner du till den numera vanliga diagnostiken ombord system grundades på 1960-talet? OBD, förkortning för On-Board Diagnostics-systemet, etablerades för att reglera fordonsutsläpp och underlätta massinförandet av elektroniskt styrda bränsleinsprutningssystem.
Den enkla idén bakom OBD-funktioner är den elektroniska styrenheten (ECU) eller PCM (Powertrain Control Module). PCM är en relativt liten elektronisk enhet i ett fordon som består av en mikrokontroller och ett mjukvarusystem. Detta system gör det möjligt för PCM att styra ett par elektriska system i bilen och lagra viktig information från dessa system.
OBD:n fungerar som ett gränssnitt som ger dig tillgång till PCM-data .
Så, vad mer behöver du veta om OBD-systemen?
Innehållsförteckning
On-Board Diagnostics är ett fordonssystem som gör det möjligt för extern elektronik att ansluta till bilens datorsystem för diagnostiska ändamål. Programvarugränssnitt som OBD har blivit vanliga sedan datoriseringen av fordon gör det lättare att identifiera problem med ett enkelt verktyg som ett OBD-skanningsverktyg.
Fordon är fyllda med flera elektroniska sensorer som Mass Air Flow Sensor (MAF), syresensorer och motorvarvtalssensorer, bara för att nämna några. Powertrain Control Module tar emot data och information från dessa elektroniska sensorer för att reglera och styra fordonssystem.
Processen gör att ditt fordon kan köras med optimal prestanda utan någon manuell kontroll. Flera elektroniska system hjälper ECU:n att utföra olika funktioner som servostyrning, utlösning av krockkuddar, motorprestanda och avgaskontroll. Det primära syftet med systemet är att hantera fordonets hälsa och körning.
Historiken för de inbyggda diagnostiksystemen är lång som täcks av flera revisioner och uppdateringar av systemet. Sedan grundandet har OBD-systemet fungerat som standardprotokollet för de flesta lätta fordon som bilar, lastbilar, skåpbilar och stadsjeepar för att hjälpa till att få diagnostisk information om fordon.
Till exempel använder fordon motorvarvtalssensorer för att kontrollera transmissionen i realtid exakt. De omedelbara data från sensorerna används för att beräkna det optimala utväxlingsförhållandet. Styrenheten för drivlinan använder sedan dessa beräknade data och styr transmissionen för att ge bästa hastighet och kraft till hjulen.
Europeiska unionen bildade sin egen standardiserade ombordspecifikation kallad EOBD 2001. Detta system blev obligatoriskt för alla bensinfordon i EU. EOBD-systemet blev obligatoriskt för Europeiska unionens dieselfordon 2004.
Australien och Nya Zeeland implementerade OBD-II-systemet för alla fordon tillverkade i länderna från den 1 januari 2006.
2008 blev signalstandarden ISO 15765-4 obligatorisk för alla fordon som säljs i USA.
2010 blev HDOBD (heavy-duty OBD) obligatoriskt för specifika icke-passagerarfordon som säljs i USA.
California Air Resources Board (CARB) gav mandat att alla fordon som såldes i Kalifornien 1988 eller senare har någon form av väsentliga OBD-funktioner. Diagnoskontakten, kontaktens position och dataprotokoll var dock inte standardiserade. Det var då OBD-I-standarderna uppstod, men de kallades det inte förrän OBD-II introducerades.
Det var också 1988 som SAE återigen rekommenderade standardisering av diagnoskontakten och testsignalerna. Delstaten Kalifornien backade upp SAE, och 1994 gav CARB ut ett meddelande om att alla fordon som säljs från 1996 måste komma med en specifik uppsättning OBD-system som skapade den nu kända OBD-II.
Anledningen till detta radikala drag var att ha ett statligt omfattande testprogram för utsläpp. 1996 implementerades OBD-II-systemspecifikationerna för alla fordonslinjer i USA. Enligt SAE:s riktlinjer standardiserades alla diagnostiska felkoder (DTC) och kontakter över hela linjen.
År 1979 kom Society of Automotive Engineers (SAE) med en strategi för att standardisera den diagnostiska kontakten. De rekommenderade också standardisering av diagnostiska testsignaler eftersom omborddatorer blev populära i många biltillverkningsföretag som Volkswagen och Datsun.
1980 introducerade General Motors (GM) ett eget gränssnitt för omborddator för att testa PCM på löpande band. Gränssnittet kallades ALDL (Assembly Line Diagnostic Link), och det övervakade väldigt få fordonssystem. Detta system användes aldrig utanför fabriken, och det blev fullt implementerat i alla GM-fabriker i USA 1981.
Det första uppträdandet av diagnostiksystemet ombord är i de bränsleinsprutade Volkswagen-modellerna av typ 3 1968. Systemet optimerade bränsleinsprutningsprocessen, vilket ledde till att flera företag använde det av samma skäl. Det fanns ingen systemstandardisering 1978, och de flesta av de använda var grundläggande och begränsade i funktionalitet.
Som ni förstår började OBD-standarderna inte på samma sätt i alla länder i världen. Olika regioner antog en variant av systemet trots att de grundläggande principerna var likartade.
OBD1 var den första ändringen av det nu använda OBD2-systemet. Den hade inte en standardiserad diagnoslänkkontakt, DLC-plats, definitioner av diagnostiska felkoder eller någon standardprocedur för att läsa fordonens felkoder. Varje tillverkare hade sina versioner av dessa OBD1-system och deras funktioner.
Det betyder att OBD1-systemen användes annorlunda för att visa eventuella fordonsfel. De flesta OBD1-kompatibla fordon läser felkoder med hjälp av de blinkande mönstren i CEL (Check Engine Light). Detta görs genom att ansluta specifika stift på diagnoslänkkontakten. När de är anslutna blinkar kontrollampan för att hitta den exakta felkoden.
Andra modeller som Honda använde en serie lysdioder som skulle tändas i en given sekvens för att visa de lagrade diagnostiska felkoderna.
OBD2-systemet var ett stort steg i bilindustrin eftersom det täckte alla baser när det kom till diagnostik ombord. Enligt bestämmelserna var diagnoskontakten standardiserad i alla fordon, och så var protokollen.
Dessutom säkerställde systemet att alla kandidatfordon hade en uppsättning parametrar som måste övervakas, såsom utsläppen. En annan stor fördel med OBD2-systemet är kontakten som har ett stift som ger ström till OBD2-skanningsverktyget så att det inte behöver använda extern ström för diagnostik.
De diagnostiska felkoderna är standard i OBD2-systemet och ger ett sätt att skanna flera fordonsmodeller med samma OBD2-skanningsverktyg. OBD2-systemet använder ett 4-siffrigt DTC-format, till skillnad från OBD1, som använder det 2-siffriga eller 3-siffriga DTC-formatet.
De 4-siffriga felkoderna föregås av en bokstav; antingen ett P, B, C eller U. P betecknar en DTC för motorn och drivlinan, B betecknar en DTC för karossen, C för chassit och U representerar DTC för nätverkssystem.
EOBD (European On-Board Diagnostics) i Europeiska Unionen är jämförbar med den amerikanska OBD2 med några få skillnader. EOBD tillämpades på personbilar som föll i M1-kategorin, vilket innebär bilar med mindre än åtta passagerarsäten och en totalvikt på 2500 kg eller mindre.
Även om bensinmotorfordonen startade EOBD-standardiseringen 2001, var nya modeller tvungna att implementera systemen senast den 1 januari 2000. Detsamma gällde dieselmotorfordonen, som fick sina nya modeller att anta EOBD-standarderna från och med den 1 januari 2003 – ett år före andra befintliga modeller.
EOBD har en liknande SAE J1962 diagnostisk kontakt som OBD2-systemet. Testsignalprotokollen är också desamma som OBD2-systemet. EOBD använder också samma 4-siffriga plus en bokstav DTC-format. Formatet börjar med en bokstav (P, B, C eller U) följt av den första siffran, som anger EOBD-standarden, och slutar med det delsystem som felet ligger i.
Den första siffran kan vara 0,1 eller 2. 0 anger SAE OBD-koden (icke-tillverkaresspecifik). 1 och 2 representerar tillverkarens egen kod. De sista siffrorna kommer att indikera delsystemen som bränsle- och mätsystem betecknade med 0 och 1. Varje delsystem har sin egen specifika sifferkombination för att hjälpa till att lokalisera felet.
Man skulle kunna tro att EOBD2 är en uppdatering av EOBD-systemet i Europeiska unionen, men så är inte fallet. Termen EOBD2 är en marknadsföringsterm som hänvisar till ett diagnostiksystem ombord som har tillverkarspecifika funktioner. Dessa funktioner är ofta avancerade och är inte en del av EOBD eller OBD-standardspecifikationerna, vilket vill säga att E i EOBD2 står för Enhanced.
J-OBD hänvisar till diagnostik ombord som är implementerad i japanska fordon. J-OBD hänvisar till en variant av OBD2-systemet grundat i USA men senare implementerat i Japan för att passa marknadens behov och krav. Exempel på fordon som har J-OBD inkluderar Toyota, Honda, Daihatsu, Mitsubishi, Mazda, Nissan, Suzuki och Subaru.
ADR 79/01 och ADR 79/02 är australiska OBD-standarder med samma tekniska standarder som OBD2. Likheterna inkluderar samma SAE J1962 diagnostikkontakt och signalprotokollen. ADR står för Australian Design Rules som är nationella standarder i Australien för att hantera fordonssäkerhet, utsläpp och stöldskydd.
ADR-standarderna täcker utsläpp, förarskydd, belysning, strukturer, motoravgaser, bromsar och andra diverse element.
ADR 79/01 var specifikt för utsläppskontroll för lätta fordon som började 2005.
Standarden gäller alla M1 och M! fordon med en totalvikt på 3500 eller mindre. Bilarna måste också vara nyregistrerade och tillverkade från 2006 för bensinmotorer och 2007 för dieselmotorer.
ADR 79/02 var en tilläggsstandard som lades till från och med 2008 för att säkerställa strängare utsläppsrestriktioner.
HD – OBD (Heavy Duty OBD) hänvisar till OBD2-standarder för Heavy Duty-fordon med en totalvikt på mer än 14 000 pund. Stapeln är tillämplig på diesel-, bensin-, alternativa bränsle- och hybridmotorfordon. Standarden gäller för USA-baserade fordon.
OBD2 har varit standard sedan 1996 i många fordon från USA. Det har hittills varit den vanliga standarden över hela världen. OBD3 har inte implementerats ännu men talar om att ta den till Kalifornien inom kort, men allt detta är spekulativt.
En av CARB:s implementeringar är att minimera tidsfördröjningen mellan upptäckt av emissionsfel av OBD-systemet och reparation av problemet. Detta kan göras genom att ha vägkantsläsare, satelliter eller lokala stationsnätverk.
Tanken är att dessa stationer ska övervaka fordon på vägen, ta OBD-systemets data, analysera dem för att visa bilfel och sedan skicka dem till en tillsynsnämnd (polis eller entreprenörer). Tillsynsnämnden kan sedan registrera VIN och använda den för att övervaka tillståndet för fordon som strövar runt på vägarna.
OBD1-porten är vanligtvis placerad i motorrummet nära stänkskärmen vid batteriet. Du kan inte ansluta till porten trådlöst och kommer att kräva en trådbunden anslutning för att kunna läsa diagnostiska felkoder. Dessutom erbjuder OBD1 begränsade funktioner, vilket innebär att du inte kommer att kunna identifiera så många fel som du kan med en OBD2-port och kontakt.
Det finns bara en tillverkarspecifik OBD1-skanner för varje fordon. Detta innebär att du inte kan använda en Volkswagen OBD1-skanner på ett Ford OBD1-fordon och vice versa. Detta problem kan dock lösas genom att använda en OBD2-till-OBD1-adapter. Denna adapter hjälper till att ansluta en OBD2-skanner till ett OBD1-fordon för att läsa felkoderna.
Nedan är OBD1 pinout på en F-kaross från GM-fordon före 1995:
Det fina med det mer avancerade OBD2-systemet är att du inte behöver använda en trådbunden anslutning som i OBD1-systemet. Bluetooth-kompatibla OBD2-skanningsverktyg ansluter till den inbyggda diagnostiken trådlöst för att ge ett snabbt och sömlöst gränssnitt.
OBD2-porten finns vanligtvis under instrumentbrädan på ditt fordon. Den kan även placeras under ratten. OBD2-kontakten måste enligt lag vara inom 2 fot från ratten, oavsett platsen. Vissa tillverkare kan dock bli undantagna så länge det är inom räckhåll för föraren.
Dessutom är platsen för OBD2-kontakten baserad på vilken typ av diagnostisk länkkontakt (DLC) det är. Det finns två typer, nämligen typ A och typ B, som visas nedan. Skillnaden är kopplingsdesignen i mittlinjen:Typ B har två partitioner, medan typ A har en, som ses på bilderna nedan.
Placeringen av typ A-kontakten, enligt SAE-standarder, är nära förarutrymmet, fäst vid instrumentpanelen och lätt åtkomlig från förarsätet. Den bör också placeras 1 fot bortom bilens mittlinje.
Placeringen av typ B-diagnostiklänkkontakten är i förar- eller passagerarutrymmet i ett område som begränsas av förarens ände av instrumentpanelen. Den bör också placeras cirka 2,5 fot bortom en bils mittlinje. Den är ansluten till instrumentpanelen och är lätt åtkomlig från förarsätet.
Typ A och Typ B diagnostiska länkkontakter har 16 stift, som ses ovan. Pinnumren 1, 3, 8, 9, 11, 12 och 13 är tillverkarspecifika och onödiga för vanliga gränssnitt. Dessa leverantörsspecifika stift tilldelas specifika funktioner efter tillverkarens gottfinnande.
Pin nummer 2 heter SAE J1850 Bus + och är bussens positiva pin för protokollet. Diagrammet nedan beskriver varje pin-nummer och dess syfte:
Undrar du vilket OBD2-protokoll som stöds av ditt fordon? Tja, oroa dig inte eftersom det inte spelar någon roll om du inte planerar att byta ut OBD2-porten. Alla OBD2-standardbilar kommer att använda alla kompatibla OBD2-skanningsverktyg oavsett vilka protokoll den stöder.
Ett OBD2-protokoll definierar hur ditt fordon kan kommunicera genom ett OBD2-kompatibelt system. Du kan referera till det som accenten på din bil; det är därför ett OBD2-skanningsverktyg kan kommunicera med flera OBD2-fordon med olika protokoll.
Det finns bara fem typer av OBD2-protokoll:SAE J1850 PWM, SAE J1850 VPW, ISO9141-2, ISO14230-4 (KWP2000) och ISO15765-4/SAE J2480. Dessa protokoll bestäms av typen av befintliga och funktionella stift i diagnostiklänkkontakten. Till exempel har nyare fordonsmodeller som använder ISO14230-4 eller ISO9141-2 protokoll inte pin 15, även kallad L-Line.
De enda stiften som är nödvändiga för något av protokollen är stift 4 (chassijord), stift 5 (signaljord) och stift 16 (batteripositiv). Nedan finns en förenklad tabell som visar vilka stift som representerar specifika protokoll.
För att sammanfatta det, identifieras protokollen som i diagrammet nedan:
OBD-II-standarder sattes för att kontrollera utsläpp. Denna strategi begränsar mängden data som OBD2-standarderna kan komma åt och manipulera. Standarderna är främst från SAE, men vissa kommer från ISO, så det är inte OBD att hitta fordon som kan få mer OBD2-data än andra.
OBD2-system kan komma åt dessa typer av data:
OBD2 test modes are various services that the Powertrain Control Module provides through the OBD standards. These test modes are used to access and manipulate OBD2 data like freeze frame data and diagnostic trouble codes.
Many car owners prefer the OBD2 system as a diagnostic system that can help them locate any fault in their vehicle. However, this is not the case since manufacturers tend to add additional functionalities to the OBD systems. OBD regulations only cover emissions-related components like the engine, drivetrain, and transmission.
This is where the OBD2 test modes come from. You will find specific OBD2 scan tools that can perform a lot of functions apart from these test modes; bear in mind that those are unique modes and not OBD standard features. Vehicle makers are permitted to add extra modes, and they can opt-out of a few OBD test modes if they so wish.
OBD2 test modes include:
The adoption of OBD systems has led to the standardization of car systems and has improved vehicle emissions safety. Today, we have a lot of OBD applications that go beyond the vehicle itself. There are various manufacturers of OBD scan tools (wired, wireless, and PC-based), making it easier for anyone to diagnose a lit CEL.
OBD scan tools come in different types. They can either be wired or wireless. These scan tools can also be generic, enhanced, or factory scan tools. Generic OBD2 scanners (essentially code readers) are basic scanners that perform the bare minimum of the OBD test modes, including reading and clearing diagnostic trouble codes. Upgraded versions of scan tools show code definitions.
Mechanic shops have both generic and enhanced (specialized) scan tools. Some may include OBD2 factory scanners, but these are specifically made for the OEM (Original Equipment Manufacturer) and often less needed. Advanced scan tools can read freeze frame data and permanent codes. Some enhanced versions take it up a notch and provide bidirectional testing and data stream.
Wired scan tools are the most popular OBD application. These tools have a scanner with a wired connection. The wired connection is connected to the diagnostic link connector in your vehicle. The wired scan tool does not use a battery since they draw power from the vehicle’s battery. However, some mechanics use an external power supply to be more cautious in a power interruption.
The most popular manufacturers of wired scan tools include Launch, Foxwell, Autophix, Innova, Autel, Bluedriver, FIXD, OBDLink, Veepeak, Actron, and Ancel.
The process of using these tools is easy:
The recorded information can then be used to identify the root cause of the illuminated Check Engine Light. Vehicle manuals include some basic codes to help you locate the issue. More information can be found on the internet through the manufacturer’s website or other third-party sites.
Wireless scan tools essentially work the same as wired scanners, but they instead connect to your vehicle via Bluetooth or Wi-Fi. Wireless connection is more convenient than traditional wired connections because of flexibility and distance.
These scan tools are small adapters that you can connect to the diagnostic link connector. Once the adapter is connected, it will get power from the vehicle and turn on a Bluetooth or Wi-Fi signal. You can then connect to this signal using your smartphone or tablet.
There are smartphone applications that work with these adapters, and that is how you will be able to use the tool to scan your vehicle. The applications can either be basic or premium, with the premium one having most of the features.
Some users may prefer wired scan tools since all you need is entirely in one unit – there is no software to download (unless an update is required).
There are other high-end wireless scan tools like the $500 Autel MK808BT. This is a Bluetooth scan tool with a large touch screen display with many automotive capabilities. One may be tempted to call it a mechanic tablet since it can access the internet (even YouTube) through Wi-Fi.
The device connects to the DLC via a Bluetooth adapter that comes with the display console. Once the adapter has been powered on, you can join it to the display via Bluetooth. This device is versatile since you can look up information on the tablet as well as the internet to get a broader scope of a given issue.
Computers can also be used as scan tools. PC-based scan tools are not only convenient but also advanced when compared to wired scan tools. To use your PC as a scan tool, you will need an OBD2 connection kit and OBD2 software.
Some of the PC-Based scanner kits are OHP FORScan, VINTscan, and OBDMONSTER ELM327 USB. A kit is a cable unit with two ends, one with a USB connector and an OBD connector.
PC Based scanners use USB adapters as well as Bluetooth adapters to connect with your PC; the examples include OBDLink MX+, OBDLink CX, OBDLink LX. So, there are not only USB adapters but also wireless ones.
It is easy to get started with PC-based scanners since all you need is to install the software on your PC and connect the kit to your PC and vehicle.
The software is rarely universal – not capable of running on Windows and Mac OS, Linux, iOS, or Android-based systems. Your choice of software will usually boil down to the operating system of your PC. Below is a list of PC-based OBD2 scanner software:
Emissions tests help reduce the levels of harmful chemicals in the environment. This is a requirement in many countries and states across the world. The OBD2 emissions test is simple and straightforward.
To pass it, all you need to do is:
OBD systems are essential for passing emissions tests and for maintaining the condition of the car. The systems efficiently make sure your vehicle is in optimal condition by letting you know when there is an issue.
Moreover, the OBD system provides necessary information through the scan tools to keep you informed on properly optimizing the vehicle’s performance. You can also obtain VIN information quickly due to the OBD systems.
Data loggers are devices with sensors that can automatically record and monitor parameters in the vehicle’s environment over time. This is important because it helps in measuring, analyzing, and validating several environmental parameters. These parameters include temperature, RPM, speed, etc.
Data is logged in three easy steps:
This refers to the vehicle’s onboard communication capabilities and how it enables different applications to communicate with each other. Vehicle telematics helps in safety, navigation, security, and communication.
OBD helps collect data about the movements of your car. The captured data include speed, mileage, braking, and location.
An OBD2 code is a diagnostic trouble code that the onboard diagnostic system in your car uses to indicate there is an issue. Your vehicle has a set of sensors and other electrical systems that will detect a problem and send the information to the onboard computer. The computer will then store a specific code to show that a particular component or system isn’t working within the acceptable limits.
There are only two types of OBD2 diagnostic trouble codes:Type A and Type B. Type A is more severe and needs immediate attention than Type B OBD2 codes.
Type A:
Type B:
You may also find OBD codes being categorized as stored, pending, or permanent codes.
The OBD codes follow a 4-digit plus letter format. The 4-digit DTCs are preceded by a letter; either a P, B, C, or U. P denotes a DTC for the powertrain, B denotes a DTC for the body, C for the chassis, and U represents the DTC for network systems. An example is P0123.
The first digit can either be a 0 for SAE (generic) codes or 1 for manufacturer-specific trouble codes. The third digit can be any number from 1 to 8, which mean:
The fourth and fifth digits are two place trouble codes that range from 0 to 99, each denoting a specific error.
The onboard diagnostic system has changed how we operate our vehicles for decades. One may argue that it is one of the most revolutionary car components. Emissions have reduced gradually since the invention of OBD2 standards, and fixing vehicle issues has never been easier because of the scan tools.