Bränsleceller drivs på väte. Tyvärr, medan väte är det vanligaste grundämnet i universum, finns det inte på jorden i dess elementära form. Som ett resultat måste väte utvinnas från en väteförening, som fossilt bränsle eller vatten, för att kunna användas här på jorden. En separat energikälla behövs för att utvinna vätgas, såsom värme, ljus eller elektricitet.
Bristen på rent väte på jorden skapar en särskild utmaning för bränsleceller som behövs för att köra bilar. Det finns bränsleceller som går på rent väte, vilket innebär att utvinningen av vätgas har skett innan vätet kommer in i bränslecellerna. En ren vätebränslecell har i allmänhet 80 % energieffektivitet, vilket innebär att 80 % av vätets energiinnehåll kan omvandlas till elektrisk energi. Naturligtvis måste den elektriska energin fortfarande omvandlas till mekanisk energi för att driva bilen. Så totalt sett är energieffektiviteten för en ren vätebränslecell (från väte till mekanisk energi) i allmänhet runt 64 procent.
Det finns dock vissa bränsleceller som inte körs på rent väte, utan istället kräver en vätgasreformator. Reformatorn är enheten som extraherar det rena vätet från en vätekälla, såsom kolväte- eller alkoholbränslen, och sedan förser vätet till bränslecellen. Eftersom vätgasreformatorn utvinner vätet själv måste reformatorn rensa upp vätet och separera det från resten av värmen och gaserna som produceras under reformeringsprocessen. Trots reformatorns bästa ansträngningar är vätgasen den kan ge till en bränslecell inte lika ren som vätgas som en ren vätebränslekälla får tillgång till. Som ett resultat är den totala energieffektiviteten för en bränslecell som kräver en vätebränslereformator lägre än för en bränslecell som arbetar på rent väte.