1. Motor och koppling: Motorn genererar kraft och skickar den till transmissionen genom vevaxeln. Kopplingen, placerad mellan motorn och transmissionen, gör att föraren kan koppla in eller koppla ur motorns kraft från transmissionen.
2. Sändning: Transmissionen är en växellåda som innehåller flera uppsättningar växlar med olika storlekar. Dessa kugghjul är kopplade till olika axlar i transmissionen. När föraren växlar väljer transmissionen rätt utväxling genom att lägga i motsvarande växlar.
3. Drivlinje: Drivlinan består av en serie axlar, kardanknutar och differentialer. Drivaxeln förbinder transmissionen med differentialen, som sitter i bakaxeln (i de flesta bakhjulsdrivna fordon) eller framaxeln (i de flesta framhjulsdrivna fordon). Differentialen gör att hjulen kan rotera i olika hastigheter, vilket är nödvändigt vid svängning eller körning i ojämn terräng.
4. Axlar och hjul: Axlarna är kopplade till differentialen och sträcker sig till hjulen. Hjulen är monterade på axlarna och roterar när axlarna svänger. Utväxlingen mellan transmissionen och slutdriften (växlarna i differentialen) bestämmer det totala vridmomentet och hastigheten på hjulen.
5. Synchronous Mesh: För att smidigt koppla in och ur växlarna använder många moderna fordon en mekanism som kallas synkront nät. Detta system använder hundkopplingar eller synkroniseringsringar för att anpassa växlarnas hastigheter innan de kopplas in, vilket minskar växlarnas slipning.
6. Växelkoppling: Växelspaken i fordonets kupé är ansluten till växellådan genom en växelkoppling. Detta länkage gör att föraren kan välja olika växlar genom att flytta växelspaken.
Det är viktigt att notera att den exakta konfigurationen av växlar och drivlinjekomponenter kan variera beroende på fordonets design, om det är bakhjulsdriven, framhjulsdriven eller fyrhjulsdriven, och den specifika transmissionstyp som används.
