Raketbränslen, såsom flytande väte, fotogen (RP-1) eller hydrazin, har mycket högre energitätheter jämfört med konventionella jetbränslen som används i gasturbinmotorer. Detta innebär att de kan ge mer energi per enhet massa eller volym.
Raketdrivmedel har dock ofta andra antändnings- och förbränningsegenskaper än flygbränslen. Raketdrivmedel är konstruerade för att brinna vid extremt höga temperaturer och tryck, medan gasturbinmotorer arbetar vid lägre temperaturer och tryck.
Förbränningsegenskaperna och flamtemperaturerna hos raketdrivmedel kanske inte är lämpliga eller optimerade för designen och materialen som används i gasturbinmotorer. Användning av inkompatibla bränslen kan leda till ofullständig förbränning, ökade avgasutsläpp, högre termisk belastning på motorkomponenter och minskad motoreffektivitet.
Dessutom kan hanterings-, lagrings- och säkerhetskraven för raketbränslen vara mer komplexa och farliga jämfört med jetbränslen. Raketdrivmedel kräver ofta specialiserad utrustning och infrastruktur för säker hantering och lagring.
Sammantaget, även om raketbränslen kan ha högre energiinnehåll, kräver deras lämplighet för användning i gasturbinmotorer noggrann bedömning, modifieringar av motordesign och material, och omfattande tester för att säkerställa kompatibilitet, säkerhet och optimal prestanda.
