SR-71 designades av Lockheed Corporation och drevs av United States Air Force från 1964 till 1998. Den användes främst som ett strategiskt spaningsflygplan, kapabelt att ta detaljerade bilder av fiendens territorium från extrema höjder. Dess höga hastighet gjorde att den kunde köra ifrån de flesta mark-till-luft-missiler och interceptorflygplan.
Flygplanet var utrustat med avancerade system som en radarabsorberande hud, en titanstruktur som kunde motstå extrema temperaturer genererade av höghastighetsflygning och en sofistikerad autopilot. Dess två kraftfulla Pratt &Whitney J58 turbojetmotorer gav den kraft som behövdes för att nå och upprätthålla överljudshastigheter.
Trots sin imponerande prestanda var SR-71 utmanande att använda och underhålla på grund av de extrema förhållanden den stötte på. Det krävde mycket skickliga piloter och specialiserade markstödbesättningar. Dessutom var flygplanets bränsleförbrukning enorm, vilket krävde frekventa tankningsuppdrag under långa flygningar.
På grund av dess höga kostnader och förändrade strategiska prioriteringar avbröts programmet SR-71 så småningom. Men dess arv som det snabbaste bemannade flygplanet och dess bidrag till militär spaning är fortfarande betydande. SR-71 fortsätter att fängsla fantasin hos flygentusiaster över hela världen.
