Fördelar:
* Noll avgasutsläpp: Den enda biprodukten av ett vätebränslecellsfordon (FCV) är vattenånga. Detta gör dem mycket rena vid användningstillfället.
* Snabb tankning: Att tanka en vätgasbil tar ungefär samma tid som att tanka en bensinbil, till skillnad från elbilar som kräver längre laddningstider.
* Lång räckvidd: Vätgasbilar erbjuder jämförbar räckvidd som bensinbilar.
Nackdelar:
* Väteproduktion: Den stora majoriteten av väteproduktionen är för närvarande beroende av naturgas, ett fossilt bränsle. Detta förnekar mycket av miljövinsten om inte grönt väte (framställt med förnybar energi) används. Den energi som krävs för produktion, transport och kondensering/komprimering är också betydande.
* Brist på infrastruktur: Det finns en allvarlig brist på vätgastankstationer jämfört med bensinstationer eller laddningsställen för elbilar. Detta begränsar avsevärt deras praktiska funktion för de flesta.
* Kostnad: Både själva fordonen och vätgasbränslet är betydligt dyrare än bensin eller elfordon.
* Energitäthet: Medan väte har en hög energitäthet i vikt, är dess energitäthet i volym låg. Detta kräver stora högtryckstankar för lagring, vilket ökar kostnaden och komplexiteten för fordonen.
* Lagring och transport: Lagring och transport av väte är utmanande på grund av dess låga densitet och brandfarlighet. Specialiserad infrastruktur krävs.
* Effektivitet: Den totala effektiviteten för vätgasproduktion, lagring, transport och omvandling till el är lägre än för att direkt använda el i en elbil.
Sammanfattningsvis:
Vätgasbilar har *potential* att vara en ren och effektiv transportlösning. Men de nuvarande begränsningarna i väteproduktion, infrastruktur, kostnader och effektivitet gör dem långt ifrån ett lönsamt mainstream-alternativ till bensin eller elfordon. Betydande tekniska framsteg och betydande investeringar i grönt väteproduktion och infrastruktur krävs innan de blir ett konkurrenskraftigt alternativ. För närvarande är de mer en nischteknik med begränsade praktiska tillämpningar.
