1. Nuvarande överföring:
Armaturen är en cylindrisk struktur som består av en serie spolar eller lindningar. Dessa spolar är anordnade runt ankarets kärna och är anslutna till en likströmskälla. När strömförsörjningen är ansluten leder spolarna elektrisk ström.
2. Interaktion med magnetfält:
Armaturen är placerad i en stationär del av motorn som kallas statorn. Statorn innehåller permanentmagneter eller elektromagneter som skapar ett starkt magnetfält. Interaktionen mellan magnetfältet som genereras av statorn och ankarets strömförande spolar resulterar i rotation av ankaret.
3. Generering av vridmoment:
När strömmen flyter genom ankarlindningarna utövar interaktionen med magnetfältet en kraft på ledarna. Denna kraft kallas elektromagnetisk kraft eller vridmoment. Det vridmoment som genereras av ankarets interaktion med magnetfältet är det som orsakar rotationen av axeln som är ansluten till ankaret.
4. Kommutering:
I en DC-motor måste strömriktningen i ankarspolarna vändas periodiskt för att säkerställa kontinuerlig rotation. Denna process är känd som kommutering och utförs av en komponent som kallas en kommutator. Kommutatorn är mekaniskt kopplad till ankaret och består av en uppsättning kopparsegment som kommer i kontakt med borstar anslutna till strömförsörjningen. När kommutatorn roterar växlar den polariteten för strömmen i ankarspolarna, vilket möjliggör kontinuerlig rotation av ankaret.
5. Omvandling av elektrisk till mekanisk energi:
Rotationen av ankaret som genereras av interaktionen mellan magnetfältet och strömförande spolar resulterar i omvandlingen av elektrisk energi (tillförs motorn) till mekanisk energi (rotationsrörelse av ankaraxeln).
Sammanfattningsvis är ankaret i en DC-motor den roterande delen som bär de strömförande ledarna. Dess interaktion med magnetfältet som genereras av statorn skapar vridmoment, vilket får ankaret att rotera. Kommutatorn säkerställer korrekt strömflödesriktning, möjliggör kontinuerlig rotation och omvandling av elektrisk energi till mekanisk energi.
