1. Faktiskt kontantvärde (ACV):Detta är det belopp som fordonet skulle ha varit värt om det inte hade skadats eller total. Det bestäms vanligtvis genom att hänvisa till branschprisguider som Kelley Blue Book eller NADA Used Car Guide.
2. Bärgningsvärde:Detta är det belopp som försäkringsbolaget kan få tillbaka genom att sälja det skadade fordonet för delar eller metallskrot. Räddningsvärdet dras av från ACV för att fastställa nettoutbetalningen till den försäkrade.
3. Självrisk:Detta är det belopp som försäkringstagaren är ansvarig för att betala innan försäkringsskyddet träder i kraft. Självrisken dras av från nettoutbetalningen för att fastställa det slutliga avräkningsbeloppet.
4. Försäkringsgränser:Det maximala belopp som försäkringsbolaget är skyldigt att betala för en totalförlust anges i försäkringens täckningsgränser. Om ACV överskrider täckningsgränsen betalar försäkringsbolaget endast upp till gränsen, och försäkringstagaren kan stå för det återstående beloppet.
5. Tillämpliga skatter och avgifter:Vissa stater eller jurisdiktioner kan införa försäljningsskatter, titelavgifter eller andra avgifter relaterade till den totala förlustavräkningen. Dessa kostnader kan dras av från nettoutbetalningen för att fastställa slutbetalningen till försäkringstagaren.
För att fastställa det exakta beloppet som ska betalas för ett totalförlustfordon kommer försäkringsbolaget att inspektera fordonet, samla in relevant dokumentation och bedöma alla faktorer som nämns ovan. Den försäkrade bör noggrant granska förlikningserbjudandet för att säkerställa att det återspeglar det verkliga marknadsvärdet på fordonet och eventuella ytterligare utgifter som uppstår på grund av olyckan. Om det uppstår tvist om förlikningsbeloppet har försäkringstagaren rätt att förhandla med försäkringsbolaget eller söka juridisk rådgivning.
