* Plötsligt stopp utan förvarning: Om den ledande föraren stannade plötsligt och utan någon varning (t.ex. om bromsljusen inte fungerar, oväntade hinder dyker upp mycket plötsligt), kan följande förare ha ett starkare argument mot att vara fel. Men även då behöver följande förare fortfarande bevisa att de höll ett säkert följavstånd och körde i en säker hastighet för förhållandena.
* Vägfara: Om en vägfara (t.ex. ett stort gropar eller skräp) fick den ledande föraren att plötsligt bromsa, och detta var oundvikligt, kan följande förare ha mindre ansvar. Återigen, att visa ett säkert följavstånd och hastighet är avgörande.
* Mekaniskt fel i huvudfordonet: Om ett fullständigt och plötsligt mekaniskt fel (t.ex. bromsfel) i det ledande fordonet orsakade stopp, kan den ledande föraren dela en del av eller hela felet. Detta är dock väldigt svårt att bevisa.
I de flesta fall antas föraren som backar ett annat fordon ha följt för nära, kört för fort för förhållandena eller på annat sätt inte varit uppmärksam. Bevisbördan för att visa annat vilar vanligtvis på föraren som är fel. Även med ett undantag kan den felande föraren fortfarande dela ett visst ansvar. I slutändan bestäms felet av utredande tjänstemän och eventuellt en domstol baserat på de specifika omständigheterna kring olyckan.
