1. Batterispänningsmätning:
- Batteriladdarens mätare övervakar batteriets spänning.
- När batteriet laddas ur minskar dess spänning, medan laddning ökar spänningen.
2. Spänningsdelarkrets:
- En spänningsdelarkrets används för att minska batteriets spänning till en lägre, mätbar nivå.
– Den här kretsen består av motstånd som delar spänningen proportionellt.
3. Analog-till-Digital konvertering (ADC):
- Spänningen från spänningsdelarkretsen matas in i en analog-till-digital-omvandlare (ADC).
- ADC:n omvandlar den analoga spänningssignalen till en digital representation.
4. Mikrokontroller:
- Det digitala spänningsvärdet från ADC:n bearbetas sedan av en mikrokontroller eller en dedikerad IC.
- Mikrokontrollern använder spänningsinformationen för att beräkna återstående batterikapacitet.
5. Beräkning av batterikapacitet:
- Mikrokontrollern använder en algoritm för att uppskatta batterikapaciteten baserat på dess spänning.
- Denna algoritm tar hänsyn till batteriets egenskaper, såsom dess nominella spänning, maximala kapacitet och urladdningskurva.
6. Visa:
- Den beräknade batterikapaciteten visas sedan på en indikator, såsom en serie lysdioder, en grafisk stapel eller ett numeriskt procentvärde.
- Denna display ger användaren en visuell representation av den återstående batterikapaciteten.
7. Laddningsstatusindikering:
- Vissa batteriladdare har även indikatorer för laddningsstatus.
- De kan indikera om batteriet för närvarande laddas, fulladdat eller i ett lågt batteriläge.
Observera att den specifika designen och implementeringen av batteriladdarmätare kan variera mellan olika enheter och tillverkare. Dessutom kan vissa enheter använda mer avancerade tekniker och algoritmer för att förbättra noggrannheten och tillförlitligheten av batterikapacitetsuppskattningen.
