Här är vad Turbo 400 tillhandahöll för Corvettes:
* Hög effekthantering: TH400 var utformad för att hantera den höga vridmomentproduktionen av kraftfulla motorer, vilket var avgörande för de högpresterande korvetterna.
* Pålitlig prestanda: Det var känt för sin robusta konstruktion och förmåga att motstå hårda förhållanden, vilket ger pålitlig prestanda.
* Förbättrad acceleration: Dess snabba skiftande och starka vridmomenthantering bidrog till snabbare acceleration jämfört med andra automatiska överföringar av tiden.
* Slät växling: TH400 erbjöd en smidig och bekväm körupplevelse, även under hög belastning.
* mångsidighet: Även om det främst användes i kraftfulla korvetter, var det också anpassningsbart för olika motorstorlekar och effektutgångar, vilket gjorde det till ett mångsidigt överföringsalternativ.
TH400 hade dock också några nackdelar:
* Bränsleeffektivitet: Det var känt för att vara mindre bränsleeffektivt än senare automatiska överföringar.
* Vikt: Det var en tyngre växellåda som bidrog till en något högre trottoarkant.
* Limited Gear Ranges: TH400 hade bara tre framåtväxlar, vilket gjorde det mindre bränsleeffektivt vid motorvägshastigheter jämfört med senare överföringar med fler växelintervall.
Sammanfattningsvis: Turbo 400 spelade en viktig roll i framgången för Corvettes under 1960- och 1970 -talet och erbjuder hög krafthantering, tillförlitlighet och snabb acceleration. Emellertid var dess bränsleeffektivitet och brist på flera växlar nackdelar jämfört med senare överföringar.
Obs: TH400 avbröts 1993 och senare har Corvettes antagit nyare, mer avancerade automatiska överföringar.
